Ett litet steg
i r�tt riktning?

Inte kunde jag ha anat att jag skulle bli den jag idag �r.
Jag trodde och hoppades p� att jag skulle bli n�n i mitt liv.
Men ist�llet sitter jag nu h�r, framf�r en datorsk�rm och vet inte vart jag sak ta v�gen.
Jag har ingenstans att ta v�gen, inte ens det har jag lyckats med.

F�r 22�r sedan fanns det en man och en kvinna som var �verlyckliga �ver beskedet,
de skulle f� ett till barn. Och deras son skulle f� ett syskon att leka med. Ett halv�r senare f�ddes deras efterl�ngtade dotter och de hade f�rt ett nytt liv till denna v�rld.
Flickan fick namnet Madelene Elisabeth Carlsson och var s� s�t med blont tjockt h�r och bruna �gon.
F�r�ldrarna var s� stolta och deras liv var n�stan fullkomligt.
�ren gick och n�r Madelene precis fyllt 5 var hon inte minstingen l�ngre. Utan brodern som d� f�ddes fick ta �ver den rollen. Han levde upp till den v�l, den lille krulltotten, men efter fyra �r gick titeln �ver till en liten m�rkh�rig t�s som s�g dagens ljus i februari m�nad 1987.

Nu var Madelene helt pl�tslig en stora syster och hade fyllt tv�siffrigt. Det var d� saker b�rjade g� snett, som man kan se det om man ser med �ppna �gon.
Skolan var ingen hit och kompisarna saknades. Men varf�r?
Till det yttre fanns d�r inga problem eller anledningar. Madelene var allt en s�t tjej, om �n ganska l�ng f�r sin �lder. Hon var sportig, sn�ll och intellektet saknades inte men sj�lvf�rtroendet sinade.
Det kom en torka period som varken omgivningen eller Madelene sj�lv f�rstod.


Nu st�r jag h�r, Madde 21�r och f�rs�ker minnas tillbaka �ver de �ren jag levt.
Men allt jag ser �r en �varning f�r torka�-skylt.
Och att se f�rbi den skr�mmer mig d� jag inser att skylten faktiskt st�mmer. Mitt liv �r fattigt.
Jag har bara existerat dessa 20�r.
Men nu vill jag leva!

Men vad g�r man n�r man �r vettskr�md?
Jag �r praktiskt taget oskuld, om man inte r�knar med det som jag s� k�mpande f�rs�ker f�rtr�nga dag som natt.
Gardell sa att han miste sin oskuld genom att bli v�ldtagen, att han d� blev skyldig. Men till vad?
Jag ser mig sj�lv som oskuld d� jag inte �r skyldig. Jag var lite och oskyldigt, men jag sk�mdes. Kanske �r det min skuld, att jag knipit k�ft och inte ber�ttat.

Men hur ska man kunna l�ra sig tala d� ingen fr�gar?
F�ra en monolog �r inte v�rst sv�rt, kanske man s� f�r b�st svar men jag beh�vde och beh�ver en dialog.
N�n som s�ger att jag inte �r helt ute och cyklar, utan att jag �r p� r�tt sp�r fast�n jag inte just nu kan hitta ut.


Jag kanske l�ter som en deprimerad liten t�nt, men det �r jag inte, eller �r jag?
Jag vet inte, har inget att j�mf�ra med.
Hur �r man som deprimerad?
Hur �r man n�r man �r glad?

Vissa dagar fastnar jag framf�r f�nstret och tittar ut p� m�nniskorna som lever d�r ute.
De lever, de �R!
Men vem vet, i deras �gon kanske de bara existerar, precis som jag.
Men sen ig�r fick jag mig en ny idol genom detta f�nster.
Jag vill vara som honom.
Denna 70�rige man har s� sv�rt att g� att det tar fem minuter f�r honom att g� fr�n sin port till �nden p� huset.
Som st�d m�ste han ha sin cykel. Denna man �r f�r mig en symbol p� att inte ge upp. Att k�mpa!
Han gav inte upp!
Det tog en timme tills jag s�g honom igen. D� var han en tidning rikare.
Denna man �gnade en timme utav sin v�rdefulla tid till att k�pa en tidning.
Han k�mpade en timme f�r att f� l�sa sin expressen.

S�som honom m�ste jag k�mpa. K�mpa f�r att leva.
Desperat s�ker jag efter n�n som kan visa mig hur, hur man lever.


Det kom en dam till min d�rr i dag.
Jag blev glad av att se hennes lyckliga och leende ansikte, men genast blev jag �ven avundssjuk.
Jag vill kunna le �kta och lyckligt.
Hon undrade om hon st�rde, jag lj�g och sade att jag pluggade. Men jag sade att n�ra minuter hade jag allt till �verst �nd�.
Hon b�rjade prata och det hon sade l�t underbart. Jag �r inte relig�s men det hon sade fick mig att gl�mma mitt liv f�r stunden. Hon menade att Gud �lskar m�nniskan, alla m�nniskor. Han f�rd�mer ingen utan finns d�r f�r alla som �r villiga att tro.
Jag �r villig att tro, men fr�gan �r om de �r villiga att l�ta mig tro.
Kanske har jag helt fel uppfattning men jag har f�tt f�r mig att Jehovas Vittnen inte �r helt accepterande gemtemot homosexuella.
Gud, vad jag �nskar att det vore annorlunda. Kanske �r det fel att skriva gud d�r men jag tror p� en gud, min Gud. Han som p� n�tt s�tt har sett �ver mig dessa �r. Han l�t mig misslyckas n�r min livsgl�dje tog slut.
Hans mening var att jag skulle forts�tta leva.


�ven jag vill leva, men just nu existerar jag bara.
Men jag k�mpar. Den gamle mannen och jag tar ett steg i taget.
Det tog en timme f�r honom att f� sin s�ndagstidning och det har tagit 21�r f�r mig att f� en bild av mig sj�lv.
Bilden �r �nnu suddig men klarare �n n�gonsin.

P� bilden ser jag en lite killaktig, l�ng, korth�rig, halvsmal tjej i bl� huvjacka med trycket champion p�, med svarta cat-worker brallor och vita tubsockor. Snusn�sduken som �r virad och knuten som ett pannband f�r att h�lla bort den n�gra centimeter f�r l�nga luggen �r bl�, r�d, gul och vit.
Det som gl�nser p� kortet �r inte leendet utan ringen i �gonbryhet, ringarna och staven i �rat och dubbelyxan i halsbandet.
�gonen �r bruna men inte lika lysande som f�rr, men de har inte sloknat, en liten l�ga fladdrar d�r inne �n.


I morgon b�rjar vardagen f�r tjejen p� kortet igen.
En vardag som f�r mig, henne, frusterad. Frusterad �ver att jag klagar �ver min situation n�r andra har det sv�rare. Barnen jag m�ter har n�stan hela sitt liv 300mil h�rifr�n men klarar �nd� av att le.
Jag har mitt liv h�r men m�ste k�mpa f�r att f� munnen att g� upp ist�llet f�r ner.

Mitt liv, vad �r mitt liv?
Jag har en plats att h�lla till p�, min l�genhet d�r jag f�rvarar mina skivor och min dator.
D�r finns mina kl�der och mina halvd�da krukv�xter. D�r finns mina skolpapper och alla 20 l�nade och ol�sta b�cker. D�r finns min s�ng och mitt f�nster d�r jag ser flera liv och m�nniskor passera f�rbi.
I denna stad finns min familj, mina f�r�ldrar som inte kan acceptera men som inte har uteslutit mig. Min syskon som �r ovetande. Min kusin Sussie som fortfarande ser mig som sin lillasyrra �ven fast hon var mitt f�rsta steg ut ur garderoben. H�r finns den mest underbaraste medm�nnsikan jag vet, Malin som tycker jag �r cool som �r lesbisk. Hon som tyckte jag beh�vde en kram och att hon var stolt f�r att jag ville ber�ttta om mitt liv f�r henne.
I denna stad finns en f�rening som jag precis b�rjat bes�ka. Jag �r aktiv i RFSL, sekten som min moder ser att det �r. Men att l�ra k�nna m�nniskor n�r jag inte vet hur.
N�r jag v�l k�mpat f�r att kunnat f� fram ett leende och s�ga hej �r jag s� svag och utt�md att jag inte vet hur jag ska forts�tta.
Nu �r jag bekant med tre tjejer och fem killar d�r men jag m�ste k�mpa var dag f�r att ge av mig sj�lv.

Jag vill de av mig sj�lv, jag vill l�ra k�nna dessa m�nniskor och hundratals andra.
Lycka kan vara att g� ut i regnet och k�pa en liter mj�lk.
Det regnar h�r, och jag vill ha n�n at g� till macken med och k�pa mj�lk.
Jag vill ta mitt n�sta steg.
Jag har tagit ett kliv, min fot �r i luften.
Men vart kommer den landa???
 
Favourite Links
 

Email me on:
[email protected]

This page has been visited times.